En sak är säker, det är en envis kattkille vi har fått hem. Från att vi släckte lamporna kl 23 igår kväll tills Ada kom in kl 8.20 imorse så jamade/skrek han konstant. Växlade mellan gnyende till mer primalskri. Jag trodde nog att han skulle tappa rösten och ge sig, men han är envisare än den envisaste väduren...
Men så fort Ada kom in så försvann han in under soffan och är nu tyst och lugn. Han laddar ju inför nattens konsert.
Ada är inte glad. Ada är förbannad och säkert lite rädd. Så hon har bytt sin vanliga "röst" mot något annat mer taggigare och avigare. Hon låter som en förbannad katt helt enkelt. Mest morr och fräs. Jag håller alla tummar och tår att hon snart kommer gilla läget...
Annars får vi nog kalla in en kattpsykolog.
Ska ringa veterinären nu och få till en vaccinering av Nikko.
Jag garanterar en fortsättning på detta.... Jag är lite trött idag, pga kattkillens konsert inatt. Men jag har turen att kunna vara hemma idag och inte behöva prestera på jobbet, som tyvärr Dennis måste göra, stackaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar