tisdag 19 november 2013

Jobbpeppen...

Is that a word? Vet ej!
Hade möte på jobbet med chefen idag. Gick bra! Kände ett sug av att vara tillbaka där. Hade lust att gå och jobba. Sen vet jag att det till stor del beror på att jag är sugen på den sociala delen av arbetet. Samt att jag vill ha friskstämpeln i pannan nu.
Dagen är en bra dag!!

onsdag 13 november 2013

Memory

Jag tror att jag har raderat några månader i minnet. På ett sätt har tiden stannat i minnet av en skrikande grön soffa i ett lunchrum. Har precis klivit av ett plan från Dublin med massor av skoj och upplevelser i bagaget. Men sen stannade livet av. Fast det samtidigt rusade snabbare än någonsin.
Idag vet jag inte vad jag har gjort av den tiden. Kan knappt komma ihåg gårdagen. Hur ska jag då komma ihåg månader?
Dagarna plöjer vidare. Fake it til you make it är mitt motto när jag lämnar hemmet. Tar på mig en social mask och levererar. Sen är energin slut och slitet kostar på.
Men jag räknar ner nu. Snart ska jag leva, på riktigt, utanför min bubbla.

lördag 9 november 2013

Psykbryt

Hmm, jag är inte helt sann tror jag. Har jag precis skällt ut sambon för att han sagt upp spotify premium? PMS, utbränd i huvet eller bara en dålig dag? Jag hoppas (och tror) att vi kommer att skratta åt denna dags psykbryt. Men jag är beroende av att ha kontroll just nu, på det som jag faktiskt kan kontrollera. Och spotify låtlistorna är en av dessa kontrollsaker. Ska nu gå och dra täcket över huvudet och starta om dagen...

fredag 8 november 2013

År 2014 måste ju vara något bra

Natten var orolig, klockan tickade inne i mitt huvud, dottern sov oroligt och ville sova på mina revben för att känslan av trygghet skulle infinna sig. Morgonen blev ruschig, en känsla av stress i en värld av slow motion. Jag kom i tid till mötet, men hann inte med kaffe eller att ta dagens massage på dynan. Först ett samlat samtal med läkaren, hon var fortsättningsvis inne på på att jag inte ska jobba ännu. En del av mig vill ju protestera och försöka förklara min oro inför framtiden. Men samtidigt känner jag det inombords, jag är inte där ännu. Får en fråga om hur jag själv ser på möjligheter till uppgifter på jobbet som jag kan klara av, ehh, ok, inte lätt. Men jag skulle ju gärna mjukstarta och ta hand om röran som jag lämnade, och sen se hur jag klarar att passa tider, vara social och ja (jäklar vad patetiskt det låter). Det "stora" mötet med läkare, sköterska, försäkrinsgkassans ombud och min chef: gick sådär. Verksamhetschefen var återigen strikt, problemorienterad och ffa pengainriktad. Och hade en del, ok två, kommentarer som jag tog illa vid mig av. Men jag var dör, jag var stark och jag klarade det. Arbetspröva, arbetsträna, förebyggande sjukpenning. Massa av information och ord och betyldelser. Summan är att jag inte kommer att jobba under resten av 2013. Så därför har jag nu siktet inställt på ett rejält lyft under år 2014. Då ska jag ha ett golden year! Det ska jag skapa till mig själv.

torsdag 7 november 2013

När ett socialt liv återuppstår...

Då är du redo för att återgå till jobb! När du har vilat, accepterat att du är sjuk, då är du redo att återgå till jobb! När jag har rannsakat mig själv, vänt ut och in på min själ, hittat den duktiga flcikan med självbekräftelsebehov, då 'r jag redo att återgå till jobb! Ok. Men jag vill återgå till livet! Där jag kan känna att jag hör hemma, där det spelar mindre roll vad jag jobbar med och mer roll hur jag lever i nuet och upplever livet. När är jag där?

onsdag 23 oktober 2013

Mot ljusare tider

14 timmar terapi. Låter så mycket.
Att ta tid för att vräka in och ut på sig själv. Tid! Lyxvara i vårt samhälle.
Att ha samtal med likasinnade är oxå det av största vikt. Få chans att både känna sig sedd men även förstådd. Igår hade jag egen terapi med min kära vän Ea. Alltid livgivande och otvunget.

Att kämpa sig igenom väggen är som ett sorts känslornas fångarna på fortet. Där man får nycklar efter genomförd analys och lärdom av livspusslet. Grunden är förstås att jag ska igenom väggen och komma ut på den andra sidan. Ingen spikrak väg kan jag säga.
Men efter 14 timmars bankande och manglande av mina beteenden och känslor så har jag smygit mig fram en bit. Snart ska planerandet inför återgång till arbetet ske.
Blandade känslor inför det.

tisdag 15 oktober 2013

Lurad

Jag känner mig lurad på en sommar som aldrig blev. En semester som aldrig blommade.
Nu har jag försökt ta in hösten. Njuta av de vackra färgern. Andas den friska luften. Spana i de stjärnklara kvällarna.
Men lurar jag någon? Upplevelsen av ett skal utan innebörd är slående. Tårar och ångest. Det är vardag just nu. Med en glättighet som svämmar över vid behov.
I detta nu sitter jag i bilen och har letat nycklar till en annan vardag. Skapar scenerier av ett annat liv. Mindre bekymmer och mer självklart.
Ska ta en promenad i det vackra Ängsjö. Låta tankarna vandra och försöka uppleva nuet. Trots avsaknaden av en underbar sommar i minnet.

måndag 14 oktober 2013

Mörker

Den här ilskan och ett nästintill förlamande tempramentet som smygit sig på mer och mer. Det är så jävla jobbigt.
Jag trodde att jag var ute på andra sidan. Men när jag dyker ner i en sörja av ilska så känns det som jag är tillbaka på ruta ett. Tålamodet tryter. Jag borde klara av en kväll ensam med Junia utan att behöva känna detta. Men jag blir så besviken på mig själv varje gång. Eller besviken på "sjukdomen" (wtf?).
Sen som en rejäl ilskefinal blir det ett jäkla liv mellan mig o D när han väl kommer hem. Och jag vet inte om det är på riktigt eller bara mitt huvud som ställer till det.
Skulle gärna dela detta med någon annan, men det är ensam situation.

Jag har svårt att svara på frågor om hur jag mår, är det bättre?
Jag har aldrig varit i denna situation förrut och det är inte jag som har  svaren på detta. Eftersom det är en maktlöshet som genomsyrar denna svacka eller "sjukdom". Jag har inte kontrollen och det är läskigt och ovant. Jag har lagt mitt öde i feelgoods händer.
En annan sak är att jag inte vet hur detta kommer påverka min framtida karriär och det känns oerhört skrämmande. Men det är en annan dags besvär.

Nu ska jag försöka skaka av mig denna rastlöshet i kombination med ogrundad ilska. Kanske sömn är en bra grej att ladda om med.

måndag 7 oktober 2013

Mys i köket

Idag fyller D 38 år! Det firade vi i helgen med en tripp till Örebro. Årets bästa middag med sushi på East west, natt på hotell och en ljuvlig höstpromenad i solen. Grymt!

Idag blir det hembakade muffins av mig o J. Lite smarrig kycklingmiddag och gott vin. Laddar batterier som tyvärr varit lite låga efter flera migränepisoder.

Jag ska försöka få till en daglig träning. Både promenader och styrketräning. Aktivitet som del i att må bättre.

torsdag 3 oktober 2013

Höst i Stockholm

Dagens lustfyllda aktivitet var att hänga med kära mamma inne i stan. Vi besökte Waldemarsudde och såg på utställningen om Skagenmålarna.
Mamma bjöd mig på en smarrig lunch med kantarellsoppa och tom ett glas vitt vin. Sådär till lunch. ;-)

Utställningen var fin, dock lite kaosartat med många som liksom vi kom på den allmänna visningen. Efteråt tog vi en promenad i ett underbart höstfärgat Stockholm.

Eftersom vi nu var inne i stan så passade vi på att gå i lite affärer. Mamma fyndade en supersnygg jacka.

Summan av dagen blev laddade batterier samt ett par fina bilder. Mer av detta så är jag nog snart igenom den där dörren. Nu tar jag kväll och laddar om inför morgondagena tjejmiddag.

onsdag 2 oktober 2013

Kebnekaise

Denna resa förtjänar nog ett eget inlägg. Mest vill jag skriva av mig det som tar plats i mitt huvud just nu.
Dag 1:
Tåget in till ett regningt Kiruna på måndag morgon. Gick o tog ut pengar, sen till busstationen. Bussen gick direkt till Nikkaloukta.Vi kom fram till fjällstationen ca 17:30 efter en vandring på ca 1,4 mil med 17 kg packning. Vi sparade på krafterna och tog båt ca 6 km.
Väl vid Nikkolaukta kom solen. Sen stekte den ganska bra fram till vi hade 3 km kvar. När vi satt på båten så började jag känna av spänningar i huvudet. Tog en tablett vid 5 km kvar.Vid 2 km kvar gav jag upp o Sofia fick ge mig en spruta. Det gick o ta sig fram. Men som i dvala. Tältet sattes upp o vi gick o fixade middag. Fick i mig lite mat. Natten i tältet var jäkligt kall och med migrän så sov jag ruskigt dåligt. Då Sofia och Caroline tog sig upp vid 4-tiden kröp jag ner i Sofias sovsäck och värmde upp mig.
Dag 2:
Då tisdagen var bästa dagen vädermässigt att ge sig på en topptur så fick jag inse mina begränsningar, once again migränhelvetet. Så kl 4 på morgonen gav sig Caroline o Sofia av. Dagen spenderade jag ensam på fjällstationen och tog en 5 timmars dagatur i omgivningarna till Elsas bro o åt lunch vid en bäck. Sen en efterlängtad fika med dyrt kaffe. Fortsatte dagen med kvarstående huvudsmärta. Fick sällskap i storstugan av en ensamvandrare från Järfälla. C o S kom tillbaka efter 11 h. Då firade vi med öl o chips och sällskapsspel. Skippade middagen och tog oss tidigt i säng.
Dag 3:
Ännu en natt med dålig sömn, denna gång pga trasigt liggunderlag, kallt o hårt. Väl i storstugan började vi redan känna att det räckte med tältandet. Så tack vare wifi kundr vi boka in oss på hotell till fredag natt. Och bestämde oss för att ta oss en dag tidigare till Nikkolaukta. Vi tog en  dagstur till jättegrytorna, ca 3 h. Regn o blåst. Hittade en grotta med lä. Godaste lunchen med frystorkat: nudelkyckling.
Under em hängde vi i storstugan. Åt nötter o drack te. Skippade återigen middagen, frystorkat är ingen höjdare. Tidigt i säng. Svårt att sova.
Dag 4:
Vi gick upp kl 3.15 för att få möta en vacker soluppgång. Tog med all packning till storstugan o åt frukost o packade i lugn o ro. Allt packat, gick o tog ner tältet. Startade 5.30 mot Nikkaloukta.
Småpauser med energi och vätska. Längre paus vid Laudajarri, framme 9.40. Åt kanelbulle o drack cola. Sista 5,6 km kändes tungt. Framme kl 12. Vägde in väskan på 12 kg. Slog upp tältet som kostade 90 kr/person. Inte värt det.
Sen frysmat o vila i huset. Spelade mini MIG o tävlade med minttu. Spelade musik. Åt rensouvas i pitabröd till middag o drack cola. Jag gick o la mig 19.38. Lyssnade på podcast. Har tydligen lagt till en dålig vana med sömnbesvär.
Dag 5:
Natten i Nikkolaukta var ok, trots att vi tältade i nedförslut.
Lång väntan på bussen. 2 fulla bussar lämnade Nikkaluokta. Vi handlade lunch på ica, sallad med bröd. Checkade in på scandic rum i  222. Åt framför tv'n o duschade sedan för första gången på en vecka, ljuvligt. Sen tog vi en tur på stan. Träffade på syrrans kompis Marielle, vad är oddsen för det? Köpte med oss vin o thaimat och hängde på hotellrummet. Kiruna bjöd på en otroligt vacker solnedgång. Skönt att sova i en mjuk och varm säng.
Dag 6:
Lördag i Kiruna. Vi avnjöt en lång o stadig hotellfrukost. Lämnade väskorna i bagagerummet och gick en promenad och utforskade villaidyllernas Kiruna. Satte oss i solen och kopplade av. Då vår plan om medhavd sallad från ica på tåget gick i stöpet pga helgstängt blev det sen lunch på sibylla. Vi köpte med oss godis från gottenasse att ha som färdkost.
Väl på  tåget delade vi kupé med lite tjuriga skånskor.
Väl hemma var det ljuvligt att träffa D och J igen. Och få sova i egen säng igen. Inga mer sömnproblem.

Vad som blev av det

2013 blev lite uppochner. Mötte den sk väggen i juni och försöker nu hitta dörren så jag kan komma ut på andra sidan.
Det är en vinglig väg att vandra. Livet liksom spretar ut i existentiella frågor och funderingar kring sammansättningen.
Vad är en magkänsla och hur långt ska jag gå för att anamma den som en ögonblicklig känsla? Ska sen styra mig mot nya äventyr eller anpassa dem som redan är pågående.
Vart jag hamnar när dörren uppenbarar sig vet jag ännu inte. Kanske skriver jag mer här, eller så förblir det tomt.