14 timmar terapi. Låter så mycket.
Att ta tid för att vräka in och ut på sig själv. Tid! Lyxvara i vårt samhälle.
Att ha samtal med likasinnade är oxå det av största vikt. Få chans att både känna sig sedd men även förstådd. Igår hade jag egen terapi med min kära vän Ea. Alltid livgivande och otvunget.
Att kämpa sig igenom väggen är som ett sorts känslornas fångarna på fortet. Där man får nycklar efter genomförd analys och lärdom av livspusslet. Grunden är förstås att jag ska igenom väggen och komma ut på den andra sidan. Ingen spikrak väg kan jag säga.
Men efter 14 timmars bankande och manglande av mina beteenden och känslor så har jag smygit mig fram en bit. Snart ska planerandet inför återgång till arbetet ske.
Blandade känslor inför det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar