Fortfarande förkylt

8 dagar senare är jag fortfarande förkyld, inte lika illa som tidigare. Men fortfarande täppt som attan, ont i halsen och hostar så bebisen aldrig får en lugn stund. Men snart vänder det. =)

Har noll ork och tolerans att ta tag i den mailsvärm som hänger över mig som en osalig ande. Jag borde verkligen ta tag i denna, för det gäller årets stora möte inom facket, som kommer att ske i Göteborg. Men har en aningens svårt att engagera mig nu när jag inte ens vill sitta kvar i styrelsen, men är väl så gott som "tvingad" att sitta kvar ett år till.
Sen börjar det ju närma sig 30 års dagen, och det ska bli kalas för släkt och vänner. Kanske inte kalaset som jag hade tänkt mig, men detta blir nog lika skoj. Huvudsaken är ju att umgås med mina nära och kära.

Men nu, nu ska jag ta ännu en dos nässpray och sen väntar sängen, måste kurera mig något mer inför morgondagens arbete.

Över ytan

Nu är jag på bättringsvägen, äntligen. Inte frisk, men lite närmare möjligheten att kunna andas genom nästa, sluta slösa på näsdukar och kunna sova på nätterna.
Har haft för jävliga sömnlösa nätter, hostat mig till en rejäl träningsvärk i magen (har väl inte gett klimpen i magen mycket sömn heller) och tror att mitt intag av järntabletter blir plus minus noll mot allt näsblod.
Har inte varit på jobbet på hela veckan, och det ger mig ju lite ökat stresspåslag och ångest inför kommande vecka. Patienter att boka om, samtal att ringa och en jäkla massa att ta igen. Plus att min termin 5 student påbörjade sin praktik i onsdags, och henne får jag ta tag i nästa vecka.

Men nu är fokus på att andas och sluta hosta. Känns som sågspån som ligger och retar i halsen, och just nu ligger känslan av värme och väta genom näsan i topp på min svartlista.

Annars händer inte så mycket i lilla livet just nu. Magen växer, jag blir större och större och längtar efter våren. Vill slippa allt detta slit i snön nu.
Men nu ska jag ta en daimglass, sägs ju vara bra för halsen.