Har vandrat i minnenas allé

Har spenderat morgonen med att titta på bilder från 2004 och framåt.
Bästa semesterresorna, bästa grillkvällarna och festerna med kompisarna.
Så härligt!

Förr så satte jag prydligt in bilder i fotoalbum och skrev text till, för att minnet verkligen skulle bestå. Men nu när det digitala formatet totalt har tagit över så gör jag ju inget med bilderna. De bränns på skiva när utrymmet i datorn börjar minska, sen kanske jag plockar fram dem när tid är. Som idag, men annars ligger de och glöms bort. Lite trist det där, med att ny teknik gör att gamla metoder inte längre används, om man nu inte är riktigt ordentlig och fanatisk.
Men hur ska man göra med alla bebisbilder, ska de oxå läggas på hög för att kanske betraktas nån gång i framtiden?

Nej nu ska jag förbereda lunch och sen tror jag att jag orkar tvätta en sväng.

Husmor och restless mind

I helgen införskaffades 4,4 kg köttfärs, det var ju superbilligt på Willys. Så 1,2 kg köttbullar, 40 g pannbiff och 500 g kalasbiffar senare stank både jag jag hela huset köttfärs. 5 förpackningar a 400 g köttfärs ligger redo i frysen för Dennis att laga mat till mig av.
Men jösses vad skönt det känns att det finns resurser i frysen inför vad som komma skall. Kim har ju tom lovat att baka bullar med mig, så det ska ju oxå bockas av på listan innan jag kan hamna på BB.

Igår spenderade jag hela dagen hos Camilla, fick en hel del välmenande tips och råd som jag absolut kommer värna om, och sen lagrar jag dem med resten av alla goda råd och tips man får, och detta kommer ju helt gratis av alla i ens närhet. Skönt att folk bryr sig.

Det blev inget ultraljud idag, för barnmorskan konstaterade kvickt att krabaten där inne i jättemagen rör sig ofantligt mycket och inte ens är nära att fixera sig. Direkt översatte jag infon till: "Grattis Hanna du kommer att gå 2 fulla veckor över tiden".
Halleluja, det som redan är så härligt att vakna på morgonen, ta rejäl sats för att ens komma upp till sittande, samla kraft och lite energi för att hinna till toaletten och tömma blåsan, som ju nu är stor som en enkrona. Vägen till toaletten vaggar jag fram och stånkar och stönar och grinar illa över smärtan under mina fötter. Men hey, gärna 6 veckor till av detta. =)
Men man kan ju inte styra över detta, så gilla läget och fortsätta vara rastlös men helt sakna ork...

Middagen idag blev smarrig helstekt kyckling i ugn med basilika, citron och vitlök. Till detta åt jag mos på blomkål och broccoli och kokta rödbetor. Mums. Enda trista var att middagen intogs ensam kl 20.30 på kvällen. Då Dennis fortfarande inte kommit hem från jobbet, och nu är klockan 22.30.
(Camilla, 18.15 låter som en dröm i mina öron)

men nu är det tack och godnatt för mig.

Torsdagen= ingen bra dag dock.

Igår blev det en förmiddag på jobbet, eller f.d jobbet kanske man ska säga nu. Studenten skulle om-examineras och eftersom den andra handledaren ev satt fast i flygkaoset i Ecuador så skulle jag komma som back up. Men nu var vi alla på plats, och bestämde oss för att samtliga skulle vara med, både som stöd och eftersom fler ögon ser mer.
Tyvärr gick det ju inte vägen denna gången heller... Lider så otroligt med henne, för det är så jäkla tufft att inte få släppa pressen på sig själv.
Så nu ska hon få en paus från praktikplatsen i 2 veckor, för att sedan återkomma och fortsätta, förhoppningsvis ger några veckor till henne hon saknar. Min uppfattning är att skolan borde ta större del av detta, men nu har hon ju turen att ha hamnat på en så bra praktikplats, att vi ger henne möjligheten att fortsätta traggla i igenkända korridorer. Håller tummarna för henne, eftersom jag nu släppt allt vad som har med jobb att göra, ska ju vara ledig nu och vila upp mig.

Men dagen igår var ju inte den bästa av dagar, på väg hem från jobbet ringer syster och säger att mamma är på sjukhus. Mamma som ska vara på semester weekend i Prag. Inte ligga på en hjärtavdelning på Danderyd, efter att ha blivit inkörd med ambulans.
Ett dygn har hon varit där nu, med EKG-bevakning. Det var ingen hjärtinfarkt, så jäkla skönt. Men dock ett jäkla varningstecken att inte förbise.
Just nu borde hon sitta på en cykel och utföra arbetsprov. Så fort jag hör något så åker jag dit eller om hon får komma hem så sticker jag dit.
För envis som hon är så är risken annars stor att hon går till jobbet på måndag, som om inget hänt.

Dagen avslutades trots allt väldigt trevligt, åkte med Dennis till Hägersten och hälsade på lilla Matilda och de lyckliga föräldrarna. Känns lite skumt att vi snart oxå kommer bli som två lyckliga fågelholkar som bara stirrar på sitt lilla knyte och registrerar varje rörelse och läte. Längtar nu.

statusuppdatering

Är nu helt färdig efter att ha dammsugit hela huset, svettas som en gris och hoppas att det snart börjar regna. =)
Men jag klappar mig själv på axeln för att jag tog mig i kragen och dammsög, för dammråttorna höll på att växa om katterna.

Nu ska jag slappa lite igen.

Ingen ork att boa...

Nu har jag gått på havandeskapsledighet. Så nu har jag all tid i världen till att boa, vila upp mig och göra allt sånt som man ska hinna innan bebisen kommer.
Så igår sov jag, typ hela dagen. Enda gångerna jag var vaken va när telefonen ringde, det var min student och kollegorna på jobbet. Den andra handledaren sitter ju fast på Galapagos öarna pga askmolnet i luften. Så jag är lite standby här hemma. Och det är ju bra att inte sova helt oavbrutet. När klockan var 18.00 vaknade jag med lite skallebank, ett tydligt tecken på att jag sovit en aningens för mycket. Men jag kunde sova inatt oxå, så lite sömn är jag antagligen i behov av.

Idag skiner solen och min lust att hitta på något är på noll. Skulle kunna åka till Ikea och botanisera bland barnmöbler mm, eller åka till Stadium och köpa den där skötväskan som jag hittade. Eller varför inte dammsuga huset, det är ju i rejält behov av det. Men det enda jag orkar är att läsa i lite böcker, lyssna på soft musik och planera allt det där jag ska orka göra...
Skulle man inte ha lust att boa och göra det fint omkring sig inför bebisens ankomst? Var det oxå en bluff???

Idag sparkas det rejält i magen, det gör ju faktiskt rejält ont stundtals. Och lite alien-feeling är det ju. Men snart kommer väl ljuset i tunneln.
Har 6 arbetsdagar kvar, så det är ju bara till att bita ihop och se tiden an.
Sen ska jag vila upp mig, ordentligt.

Imorgon blir det profylax-kurs på kvällen, ser lite fram emot att se vad det egentligen innebär. Och på söndag är det dags för en rejäl skrattportion (hoppas jag), då ska vi på Jonas Gardell. =)

Igår kväll hade vi Hasse över på middag, lika roligt som alltid. Kvällen avslutades dock lite mindre rolig, och ffa kostsamt för Hasse. Han skulle köra sin lilla Skoda hem och kom inte längre än att han skulle vända bilen efter ett par meter. Han får bara in backen i växellådan. Vi kommer och inspekterar och växelspaken är lika sladdrig som om den vore i ett smörpaket. Hela paketet har rasat ur. Så det blev bärgare för hela slanten. =(
Så kvällen blev en aningens längre än väntat och kudden fick inte sällskap förrän strax innan tolv. Så dagen idag har gått lite i trötthetens tecken. Även om den har gått relativt fort, har ju haft saker att göra i ett.
Men nu ropar kudden efter mig, och kanske blir magen lugnare om jag lägger mig i horisontal läge?