
Bara för att vara lite motvalls mot mig själv skippade jag dag 30 på min lista. Fick räcka med 29, lite ojämnt är alltid bra.
Idag började det åter med lite rutiner i livet. Mamma-maffia promenad med efterföljande lunch på lokala sushihaket.
Sen måndagshandling med Dennis och Junia, (som vi höll vaken hela bilresan men mer om det sen). Veckomatsedeln är klar, så skönt att inte behöva tänka på det. Har fortfarande långt kvar tills jag är i samma klass som dig Camilla. Men en veckas planering är inte så illa.
Junia då. Jo hon växer och frodas och det händer saker hela tiden. Hon kravlar omkring hemma på golvet, snabbt går det oxå. Hon reser sig upp i sängen, så nu blev det till att sänka den. Hon har idag tagit premiärturen i sittdelen. Så nu är det bara för nostalgiska mamman att städa undan bebistiden (känns det som). Det är ju ett litet barn nu, som både kommunicerar och har åsikter.
Men så var det ju det här med sömnen. Tydligen är det ett nattdjur jag närt vid min barm. Tvärtemot sin mamma vill vildingen ligga och skrika, prata, äta upp sina fötter, blåsa med läpparna, ha ersättning, sitta upp och stirra på pappan som borde sova innan jobbet osv... Allting istället för att sova. Så här hemma är det inte gonatt förrän närmare halv ett på kvällarna. Vilket en kvällstrött mamma snart inte orkar med. Så det var därför vi höll Junia vaken hela shoppingen och bilturen. Men nu, 3 timmar senare är hon fortfarande vaken och ligger i sängen och pratar och övar på att snurra runt i ryggliggande. Härlig unge, men snart är det dags för bättre sovrutiner...