Så har man överlevt helgens 90-års kalas. (Syster 30 och mamma 60)
Det är skönt att bara behöva sammanföra fastrar, mostrar, kompisar och övrig familj nån gång varje decenium. Det räcker. När det är mer än 40 personer samlade så hinner man ju ändå knappt prata med en tredjedel och resterande känner sig bortglömda/ignorerade. Och de samtal man lyckas hålla kommer man knappt ihåg, för hela tiden har man i tankarna att maten ska räcka, alla ska vara glada och sen att man ska hinan äta själv. Men slutet gott allting gott. Alla hade trevligt och alla blev mätta. Och vi har mat kvar för resten av veckan, alla 6 av oss.
Vattengympa i eftermiddag. Ska bli grymt skoj! Har saknat den träningen, nu jäklar beach 2010 here I come. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar