Det sköna med en semester resa är oftast att komma hem. Men just att ta sig hem är ibland fruktansvärt. Kl 7.30 i morse stod vi åter på svensk mark. Då hade resan med flygbuss från hotellet i Reykjavik startat kl 20.30 (22.30 svensk tid). Väl på flygplatsen ca 3 timmar innan avgång gjorde vi oss av med alla isländska mynt och fördrev tiden genom att glo på kläder. Flight FI304 var on time ända tills vi skulle varit i luften. Då först visade icelandicair sig från sin rätta sida. Vi fick ingen info om vad som hände, vi fick gå fram och fråga den okunniga personalen om vad som hände och det enda svaret de hade var att vi skulle få byta gate pga något problem. Men ingen allmän info gavs ut. Så vi stod (som typiska svennar) och köade utan att egentligen veta till vad. Sedan kom info upp om att vi skulle "go to gate 2". Där blev vi stående, fortfarande i kö, i 30 minuter till. Sedan när planetvar över en timme försenat fick vi äntligen borda, utan att ha fått någon som helst förklaring. Klockan var då 01.55 (=3.55 svensk tid). Mycket trötta damp vi ner på våra avsedda platser och flrberedde oss på 2.30 minuters sovning i obekväma stolar. Ca 20 minuter in på resan efterfrågades läkare eller sjukvårdspersonal då någon fått hälsobesvär. Men hjörtat i halsen hoppades vi innerligt att planet inte skulle vända utan kunna fortsätta vår resa till stockholm. Som vi som väl var kunde. På Arlanda väntade ambulanspersonal och transport. Så 1 h och 20 minuter sena stod vi åter på svensk mark. Och hade max 2 timmars sömn i kroppen.
Vi tog oss hem till Nacka dör vi blev hälsade av en skrikande katt som ville ut och sträcka på benen, något vi blev tvugna att missunan henne. Vi stöp i säng för några timmars vila innan packningen inför Finland påbörjas. Väl i den djupaste av sömn blir vi någonstans i utkanten av medvetandet väckta av en nyckel och en dörr som öppnas. Dennis pappa som varit kattvakt trampar chockat in och blir helt ställd och vänder i princip i dörren. Dennis ut efter i kallingarna och stoppar honom. Men den arme människan vågar bara ta emot "tack för kattvakten konjaken" innan han skrämt rör sig mot dörren.
Vilken resa! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar