Maj är snart slut, maj har inte bara varit skit och slit.
Det har tom hunnits med en utekväll, på krogen för första gången på år och dar. Dansade och skrålade med Helle och Kim på karlsson & company... Jepp, nu är det officiellt, det är nu man är gammal... Lite folk var det tyvärr, men det var skönt att känna sig ung, eftersom vi troligen var yngst på dansgolvet.
Sen har det blivit en tur i Sveriges vackraste park, nämligen Marabouparken i Sundbyberg.
Imorgon är det examination för min del, kanske därför jag sitter kvar vid köksbordet och inte vill gå och lägga mig... Ska börja med att kl 9.00 redovisa vår poster och sen ta emot kritik. Sen kl 14.40 ska vi redogöra för den kritik vi har hittat i den poster som vi granskat. Och kl 15 ungefär så är jag klar med mina moment på kursen. Så på fredag kan jag bara sitta och slölyssna och koppla av.
Sen ska jag ta tag i alla andra delar av mitt liv som släpar efter.
Tex mitt fackliga arbete, som tyvärr blivit lidande de senaste veckorna...
Sen kanske jag ska ta och få ordning på min ekonomi... Men det är ju trist, det är ju definitivt roligare att shoppa som om det inte finns en morgondag...
Men ok, nu ska jag slita mig och krypa ner. Ska bara...
onsdag 27 maj 2009
fredag 8 maj 2009
Besvikelsens dag
Idag kl 16.30 skulle vi ha skrivit på kontraktet för vårt radhus.
Men nej då, kan de gå åt skogen så gör det ju såklart det.
Vi hade lämnat det högsta budet. Så ett möte var som sagt inbokat.
Men då kommer en helt ny intressent fram och slänger in 70 000 kr över vårt bud.
Mäklaren hade visat huset igår kväll, efter vårt bud. Men meddelade så klart inte oss om den visningen.
Så vi la till 10 000 och då kontrade de med 20 000. Då velade vi och beräknade och kalkylerade framåt och bakåt och flera räntescenarion. Men i slutändan beslöt vi oss för att dra oss ur. Mycket besvikna, deppade och sorgsna. Men det var inte värt över
1 980 000 kr. Det blev det dyraste huset i området, med 50 000 och då var det ändå inte fixat nåt särskilt mot de andra vi tittat på där.
Men vi gillade läget och planlösningen mm, men inte tillräckligt för att det ska svida så i plånboken varje månad.
Så nu är det lite sorgetid och sen ev ta nya tag.
Men så här långt har vi likson inte kommit tidigare, och så blir vi snuvade precis framför näsan.
Men nej då, kan de gå åt skogen så gör det ju såklart det.
Vi hade lämnat det högsta budet. Så ett möte var som sagt inbokat.
Men då kommer en helt ny intressent fram och slänger in 70 000 kr över vårt bud.
Mäklaren hade visat huset igår kväll, efter vårt bud. Men meddelade så klart inte oss om den visningen.
Så vi la till 10 000 och då kontrade de med 20 000. Då velade vi och beräknade och kalkylerade framåt och bakåt och flera räntescenarion. Men i slutändan beslöt vi oss för att dra oss ur. Mycket besvikna, deppade och sorgsna. Men det var inte värt över
1 980 000 kr. Det blev det dyraste huset i området, med 50 000 och då var det ändå inte fixat nåt särskilt mot de andra vi tittat på där.
Men vi gillade läget och planlösningen mm, men inte tillräckligt för att det ska svida så i plånboken varje månad.
Så nu är det lite sorgetid och sen ev ta nya tag.
Men så här långt har vi likson inte kommit tidigare, och så blir vi snuvade precis framför näsan.
måndag 4 maj 2009
Handledning med jobbet
Idag hade jag handledning med jobbet. Vi satt i en ring med en handledare och fick prata om vad som ger arbetsglädje och vad som tar bort arbetsglädje.
Vi fick lite strategier för hur vi ska kunna kommunicera bättre.
Sammantaget så var det en givande dag. Om det ska fungera i praktiken så måste alla våga prata öppet och våga konfrontera det som kan kännas obehagligt.
Jag hoppas alla har intentionen att förbättra sig, så att det inte var en dag helt bortkastad.
Förhoppningsvis får vi till ett bättre klimat på jobbet, så att det kommer kännas bättre att jobba.
Speciellt som det låter som om jag kommer att få förlängt. Håller tummarna.
Annars är det dags för ännu en budgivning, imorgon kommer Dennis troligen att bli uppringd av mäklaren, sen är karusellen i full gång.
Håller tummarna för det med. =)
Vi fick lite strategier för hur vi ska kunna kommunicera bättre.
Sammantaget så var det en givande dag. Om det ska fungera i praktiken så måste alla våga prata öppet och våga konfrontera det som kan kännas obehagligt.
Jag hoppas alla har intentionen att förbättra sig, så att det inte var en dag helt bortkastad.
Förhoppningsvis får vi till ett bättre klimat på jobbet, så att det kommer kännas bättre att jobba.
Speciellt som det låter som om jag kommer att få förlängt. Håller tummarna.
Annars är det dags för ännu en budgivning, imorgon kommer Dennis troligen att bli uppringd av mäklaren, sen är karusellen i full gång.
Håller tummarna för det med. =)
tisdag 21 april 2009
Stress, press och budgivning.
Snart är april slut, och det blev inte många inlägg...
Har en aningens mycket att göra, ska snart upp och examineras i min kurs jag läser, ska på två möten den här veckan och sen hinna träna lite emellanåt. Och vara lite social och träffa kompisar.
Däremellan ska man ju jobba så att svetten lackar. Vi jobbar ju inte med levande människor i politikernas ögon, utan vi jobbar med vinstgivande organfabriker, såna man kan tjäna pengar på. skit samma hur man gör det, bara man drar in kulor så att landstinget inte går i konkurs. En patient i halvtimmen är absolut inte tillräckligt, helst ska du ha 5 på rummet samtidigt och vara ute och göra hembesök, och samtidigt som du balanserar med detta så ska du vara tillgänglig på telefon.
Men eftersom jag inte har akupunkturutbildning så kan jag inte ta mer än en patient samtidigt, och eftersom jag bara är vikarie så får jag inte gå några utbildningar det närmaste året, så då kan jag inte dra in storkovan åt landstinget. Så det är nog bye bye med mitt vikariat så fort de inser detta....
Ja, lite "bitter" är jag nog allt. Har haft medarbetarsamtal med min chef idag, det är därför jag ser så ljust på tillvaron.
Men nu ska jag sätta mig med en skål popcorn och kolla på manga-film med min sjukling till sambo. Och imorgon ser vi till att buda hem den perfekta lägenheten. Jajjemän.
torsdag 9 april 2009
Påskledighet
Nu känns det väldigt skönt med lite extra ledighet. Sitter hemma i soffan med ett glas rött och ser nästan fram emot morgondagens träning. Ska försöka komma igång igen nu. Så imorgon är jag inbokad på spinning och core.
Sen sticker vi ut till N Lagnö och ska ta det lite lugnt i ett dygn. Känns väldigt skönt att veta att vi ska få bada, basta och dricka vin med trevligt sällskap.
Den här veckan har ju varit lite tuff, en hel del att göra på jobbet och sen lite stressigt med allt som ska tas igen efter att man varit ledig. Så det har gått i ett jäkla tempo. Men jag tror att det kommer bli bättre, jag får mer energi när jag tränar.
Gårdagens skratt på jobbet bjöd åtminstone jag på. Jag och kollega fick en stund över och bestämde oss för att åka och tvätta bilen. Så jag gjorde "klassikern", fastnade inne i biltvätten. Hamnade med "lastbilen" för långt åt vänster så att backspegeln tog emot, då stannade hela apparaten och jag försökte backa mig till ett bättre läge. Min kollega öppnade fönstret och tänkte vika in den andra backspegeln ,men jag som hade smått panik hindrade henne och stängde av bilen och försökte tänka (inte så lätt när blodet rusar i 180). Till slut så hittade jag kvittot med telefonnumret på, så jag ringde in till kassan och sa att jag satt fast i tvätten. En lite tjurig kille kom och frågade surt om jag hade backat, vilket jag ju hade, "inte så bra" sa han, men hallå jag hade ju inte hamnat där med vilje.
Så han instruerade mig i hur jag skulle placera mig och sen gick han därifrån med ett surt "lägg i handbromsen". Vilken jäkla typ.
Vi klarade resten av tvätten utan incidenter. En extra bonus blev sen att vi på vägen tillbaka till jobbet passerade inte mindre än 3 vägsoparmaskiner, som dammade som fan, och detta åkte vi igenom med nytvättad bil.
Vilken jäkla pärs. Men mina kollegor fick garva lite iallafall.
Det bjuder jag så gärna på...
Sen sticker vi ut till N Lagnö och ska ta det lite lugnt i ett dygn. Känns väldigt skönt att veta att vi ska få bada, basta och dricka vin med trevligt sällskap.
Den här veckan har ju varit lite tuff, en hel del att göra på jobbet och sen lite stressigt med allt som ska tas igen efter att man varit ledig. Så det har gått i ett jäkla tempo. Men jag tror att det kommer bli bättre, jag får mer energi när jag tränar.
Gårdagens skratt på jobbet bjöd åtminstone jag på. Jag och kollega fick en stund över och bestämde oss för att åka och tvätta bilen. Så jag gjorde "klassikern", fastnade inne i biltvätten. Hamnade med "lastbilen" för långt åt vänster så att backspegeln tog emot, då stannade hela apparaten och jag försökte backa mig till ett bättre läge. Min kollega öppnade fönstret och tänkte vika in den andra backspegeln ,men jag som hade smått panik hindrade henne och stängde av bilen och försökte tänka (inte så lätt när blodet rusar i 180). Till slut så hittade jag kvittot med telefonnumret på, så jag ringde in till kassan och sa att jag satt fast i tvätten. En lite tjurig kille kom och frågade surt om jag hade backat, vilket jag ju hade, "inte så bra" sa han, men hallå jag hade ju inte hamnat där med vilje.
Så han instruerade mig i hur jag skulle placera mig och sen gick han därifrån med ett surt "lägg i handbromsen". Vilken jäkla typ.
Vi klarade resten av tvätten utan incidenter. En extra bonus blev sen att vi på vägen tillbaka till jobbet passerade inte mindre än 3 vägsoparmaskiner, som dammade som fan, och detta åkte vi igenom med nytvättad bil.
Vilken jäkla pärs. Men mina kollegor fick garva lite iallafall.
Det bjuder jag så gärna på...
lördag 4 april 2009
Kattens suprise
Fredag kväll, lite hemlagad thaimat, öl och sen Ben och Jerry glass till efterrätt.
Singstar och sen blev det Guitarr hero för Dennis, medan jag somnade i soffan. Så jag gick och la mig. Sen vaknade jag lite senare när Dennis hade lekt klart och skulle sova. Det var då Nikkolina hade lämnat tydliga bevis på sitt bus.
I sängen fanns det stora bruna fläckar. Hon hade mumsat i sig choklad med spritfyllning vid fotändan medan jag låg och sov i godan ro, och resterna var snarlikt bajs. Eftersom vi båda var trötta så somnade vi om och fick ta hand om förödelsen imorse. Läste på internet att choklad är giftigt även för katter, men då borde hon ha visat symptom.
Igår blev även premiären för Nikkis utegång, hon fick gå ute på gräsmattan utan koppel. Och så fort vi tog in henne stod hon vid balkongdörren och jamade för att få gå ut igen. Så nu är hon ute igen, Dennis kastar ett öga på henne ibland, men det är ju dags för den lilla katten att bli stor.
Snart ska jag ta årets första cykeltur, måste ju passa på nu när solen skiner.
Sen blir det påskmiddag lite i förskott hos föräldrarna.
Singstar och sen blev det Guitarr hero för Dennis, medan jag somnade i soffan. Så jag gick och la mig. Sen vaknade jag lite senare när Dennis hade lekt klart och skulle sova. Det var då Nikkolina hade lämnat tydliga bevis på sitt bus.
I sängen fanns det stora bruna fläckar. Hon hade mumsat i sig choklad med spritfyllning vid fotändan medan jag låg och sov i godan ro, och resterna var snarlikt bajs. Eftersom vi båda var trötta så somnade vi om och fick ta hand om förödelsen imorse. Läste på internet att choklad är giftigt även för katter, men då borde hon ha visat symptom.
Igår blev även premiären för Nikkis utegång, hon fick gå ute på gräsmattan utan koppel. Och så fort vi tog in henne stod hon vid balkongdörren och jamade för att få gå ut igen. Så nu är hon ute igen, Dennis kastar ett öga på henne ibland, men det är ju dags för den lilla katten att bli stor.
Snart ska jag ta årets första cykeltur, måste ju passa på nu när solen skiner.
Sen blir det påskmiddag lite i förskott hos föräldrarna.
måndag 30 mars 2009
Semester och snart 29 år
Veckan i Österrike gick riktigt snabbt. Vi bodde bra, ca 400 m till backen. Lagom stort skidsystem. Och en massa snö, det var i princip nysnö hela tiden.
Synd bara att jag är så jäkla feg på bräda. Men lite frakturer och åldern som tar ut sin rätt har gjort mig så jäkla rädd för att slänga mig ut i branterna.
Så första dagen tog jag mig upp på Schmittenhöhe, tog på mig brädan och fick andnöd. Klarade inte av att åka ner utan tog linbanan ner igen. Stod i solen lite mer än 2 timmar innan jag satte mig i liften igen. Och försökte ta mig ner för en blå backe. Men jag gav upp och gick ner istället. Snacka om pinsam...
Så Dennis blev dagens hjälte när han erbjöd sig att köpa en privat lektion till mig.
Eftersom vi gått ut hårt första dagen på after skin och jag nog allt var rund under fötterna så svarade jag ja...
Så måndag morgon kl 9.45 träffade jag Michel, den holländska snowboardgurun som skulle få mig tillbaka till det roliga i brädåkande.
Han var tålmodig och lugn och väldigt pedagogisk. Sen höll han mig i handen när jag skulle göra de läskiga höger-svängarna. Visst låter det patetiskt? Men jag är faktiskt snart 30. =)
2 timmar var ypperligt och jag åkte med bättre teknik efteråt.
Men mina glansdagar på snowboard är nog över. Jag åkte skrämmande lite i backarna och varje åk tar ju minst 20 min. Mycket pga den smärta som jag fortfarande har i mina fötter, trost dyra inlägg. Kram, sendrag och brännande knivhugg på en gång gör att jag måste stanna minst 6 ggr per backe. Även den bäste tröttnar då.
Ska inte tråka ut er med med onödig info om resan. Kan bara säga att det var nice att vara ledig och få sova ordentligt. Eftersom vi oftast var i säng kring 21.30...
After skiin första dagen, då vi ragglade hem redan innan middagen, var den största utsvävningen vi gjorde. Vissa av oss (dock inte jag) var tom bakis redan till middagen kl 20.
I år blev det inga skador alls!
Jag slappar i sängen och funderar på att sova, jag är ju faktiskt inne på mitt trettionde levnadsår, eftersom jag faktiskt fyller 29 imorgon. Ska ut och käka gott med min familj. Pappa går i pension imorgon, så vi passar på att fira det med.
Sov gott!
Synd bara att jag är så jäkla feg på bräda. Men lite frakturer och åldern som tar ut sin rätt har gjort mig så jäkla rädd för att slänga mig ut i branterna.
Så första dagen tog jag mig upp på Schmittenhöhe, tog på mig brädan och fick andnöd. Klarade inte av att åka ner utan tog linbanan ner igen. Stod i solen lite mer än 2 timmar innan jag satte mig i liften igen. Och försökte ta mig ner för en blå backe. Men jag gav upp och gick ner istället. Snacka om pinsam...
Så Dennis blev dagens hjälte när han erbjöd sig att köpa en privat lektion till mig.
Eftersom vi gått ut hårt första dagen på after skin och jag nog allt var rund under fötterna så svarade jag ja...
Så måndag morgon kl 9.45 träffade jag Michel, den holländska snowboardgurun som skulle få mig tillbaka till det roliga i brädåkande.
Han var tålmodig och lugn och väldigt pedagogisk. Sen höll han mig i handen när jag skulle göra de läskiga höger-svängarna. Visst låter det patetiskt? Men jag är faktiskt snart 30. =)
2 timmar var ypperligt och jag åkte med bättre teknik efteråt.
Men mina glansdagar på snowboard är nog över. Jag åkte skrämmande lite i backarna och varje åk tar ju minst 20 min. Mycket pga den smärta som jag fortfarande har i mina fötter, trost dyra inlägg. Kram, sendrag och brännande knivhugg på en gång gör att jag måste stanna minst 6 ggr per backe. Även den bäste tröttnar då.
Ska inte tråka ut er med med onödig info om resan. Kan bara säga att det var nice att vara ledig och få sova ordentligt. Eftersom vi oftast var i säng kring 21.30...
After skiin första dagen, då vi ragglade hem redan innan middagen, var den största utsvävningen vi gjorde. Vissa av oss (dock inte jag) var tom bakis redan till middagen kl 20.
I år blev det inga skador alls!
Jag slappar i sängen och funderar på att sova, jag är ju faktiskt inne på mitt trettionde levnadsår, eftersom jag faktiskt fyller 29 imorgon. Ska ut och käka gott med min familj. Pappa går i pension imorgon, så vi passar på att fira det med.
Sov gott!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)