Slutkörd?

Idag hade jag sån jäkla lust att säga upp mig. Men det är ju inget jobb att vara mammaledig och ta hand om Junia i 24 timmar om dygnet samt laga mat åt Dennis. Men hade det varit det hade det bara funnit en lapp med orden: tack för mig, anställ nån annan slav. För det är så jag känner mig idag. Dennis kom hem kl 20.00 (jo visst, det är bättre än 21, men fy fan vad irriterande ändå). Då hade jag bett honom köpa med sig saffran och matlagningsvin till dagens middag. Så jag hade köket fullt av halvfärdig middag.
Mitt i alltihopa måste jag mata Junia med hennes gröt, vill helst inte att det blir för sent med det. Sen hade jag två griniga (ja, det är Ada det) och hungriga katter som svansade kring benen. Junia gallskrek för jag var för långsam med maten, soppan kokade, men saknade ju två viktiga ingredienser.
Kändes lite jobbigt just då. Så just nu är det någon som inte riktigt ligger på topp.
Själv hade jag väldigt stor lust att bara bryta ihop och lämna huset. Kände mig ganska motiverad till att återgå till att jobba. Men jag antar att det bara är att vänja sig vid dessa tankar.


I slutändan blev soppan supersmarrig, sydfransk fisksoppa. Med lite vitt vin till så kändes livet lite lättare. Men jag tar och lägger mig nu och hoppas på en bättre dag imorgon. Då slipper jag åtminstone laga mat, ska på middag till min kära syster.