Brev till politiker

Hej!Jag blev färdig med min sjukgymnastutbildning i juni 2007. I september samma år tog jag arbete på annan ort, eftersom det var ett "krav" som man som arbetslös hade att inte få tacka nej till erbjudande om arbete på annan ort. Parollen att man inte ska förlora på att arbeta, även om det är på annan ort gjorde att jag vågade satsa på det. Men nu i efterhand är det just det jag har gjort, förlorat på det. Jag har dubbel bosättning, eftersom jag har sambon kvar i Stockholm och mitt jobb dryga 20 mil bort, i Örebro. Är det rimligt att jag ska gå back mellan 4 och 5000 kr varje månad? För ökade kostnader som hyra och hemresor. De gånger jag ringt och hört mig för hos skatteupplysningen har de glatt informerat mig om de avdrag jag kan göra för mina dubbla hyror och mina hemresor. Jag får dra av för den faktiska hyran och de faktiska kostnaderna för en hemresa i veckan. Låter bra i teorin, men i praktiken innebär det att jag som låginkomsttagare får tillbaka 30% av mina utlägg. Och det är inget som stått utskrivet i skrift eller uttalats i telefon. Hade jag istället varit höginkomsttagare hade jag fått tillbaka 50%. Ska jag se det som att jag investerar pengar i att få arbetslivserfarenhet, isåfall är det en dyr erfarenhet. Att på 3 månader, som jag ser det som, gå back 13 000 kr är inget jag tar lättvinnligt på. Jag har varit i kontakt med skatteverket och arbetsförmedlingen, men får ingen rätsida på vart jag ska vända mig för att få replik på denna soppa. Nu går jag till er i Moderaterna, som säger, jag citerar "Det allra viktigaste är att det måste löna sig att arbeta. " (http://www.moderat.se/faq.aspx?faqid=155)Men om det inte lönar sig, vad gör man då?