Uppdatering

Lite dåligt bloggande, men livet rullar på, det är bara att hänga på.
Har inte haft ork att sätta mig och skriva ett enda inlägg på hela maj. Så dags nu när det är en vecka kvar.
Junia blir snart ett år! Nu är det full rulle hela tiden. Blåmärkena blir fler och fler.

Snart är det dags för semester, sweet. Fast innan dess ska jag lägga mig på operationsbordet och plocka bort min galla och tillhörande stenar. Ska bli otroligt skönt att få det gjort, men det är ju lite läskigt det där med att bli sövd. Men visst fanken klarar man det med. Sen hoppas jag att det blir titthålskirurgi och inte snitt, för annars kan min systers bröllopsfest ligga lite i farozonen. Men vi håller tummarna för en snabb operation och ett snabbt återhämtande.

Nu läggdags, måste vara pigg imorgon då det är grillning och trevligt med mina kollegor efter jobbet. Med tillhörande vin!

Fort ska det gå

Junia har gungat för första gången. Det var tydligen super kul. Så jag tror nog att Dennis kommer få hänga mycket i lekparken.

10 månader

Junia är 10 månader! Jösses, tiden går fort. Men åh vad vi njuter!

Nya livet

Jag var helt iställd på att börja nya livet, satsa på Beach 2014 ungefär. Hade tänkt köra på LCHF, den mycket omdiskuterade livsstilen. Jag hade gjort matschema för 3 veckor, träningsschema för samma period. Skulle ge det en chans, nu när GI köret inte gjort särskild skillnad på vågens siffror.
Hela måndagen körde jag LCHF, inget fusk och ingen hunger. Allt kändes bra.
Men, min kropp gjorde revolt.
På kvällen, ganska direkt efter dagens tredje LCHF måltid började min mage krampa. Och den krampade som aldrig förr. Det var som rejäla värkar, men ingen sekunds återhämtning. Jag låg och vred mig i sängen i kanske 40 minuter innan jag ropade på Dennis (jag inbillade mig att det skulle gå över).
Summa sumarum, efter samtal med vårdguiden åkte vi till akuten på Danderyd, via Häggvik och lämna en förvånad Junia i pyjamas.

Det var relativt lugnt på akuten, så man kan nog säga att det gick snabbt, vi var på väg hem efter 3 timmar. Något som kändes som en evighet när jag låg på britsen och vred mig och skrek rakt ut.
Fick en voltarenspruta rakt i låret, och sen var det över. Hallelujah!
Gallstensanfall lydde domen.
Och farbror doktorn var inte nådig. Jag ska inte käka LCHF, inte heller GI. Det är allsidig, nyttig kost i små portioner och regelbundet som gäller. Fettrik kost är inte bra för gallan.

Så nu har jag laddat upp hemapoteket med starka värkpiller, men hoppas att det inte återkommer. Dock är risken stor. =(
Sen kan det bli tal om operation, men det ligger långt fram, så det tänker vi inte på nu.

Dagens lunch: tonfisksallad

Mmm mango

Sitter i köket, dricker ett glas rött och filosoferar över livet, rent allmänt.
Junia är hos mormor och morfar, jag reser upp till Luleå imorgon på fackligt årsmöte. Så Junia får sova ut och ha det lugnt och skönt imorgon istället för att stressa runt med mig.

Jobbstarten börjar närma sig, men som jag fick höra senast idag, det är väldigt härligt att få längta hem om dagarna. Så jag ska försöka se på det tråkiga måstet med att jobba på ett lite mer positivt sätt.

Åt en supersmarrig mango till efterrätt idag, lite tisdagslyx idag. Med både vin och mango. Men det förtjänar jag, ska ju trots allt fira min födelsedag uppe i Luleå, med en dag full av möten och föreläsningar.
Mango är en underskattad efterrätt, den slår lätt alla bärpajer och kakor som finns. Sen gör den sig väldigt bra på bild.

Men nu måste jag packa, ska ju upp om några timmar.

Snart är det dags för mig att klä mig i landstingets opassliga "kläder" och inta yrkesidentiteten. Hur lätt kommer det vara efter ett år borta från arbetsmarknaden???
Tack och lov att jag läste kursen i idrottsmedicin, så jag åtminstone kommer ihåg en muskel eller två, kanske nån funktion oxå.
Nu har jag ju två "patienter" i familjen som jag behandlar med akupunktur, så sticket borde sitta. Men det kändes oxå lite ringrostigt häromdagen. Tur att det finns specifika beskrivningar på var nålen ska sitta.
Värre är det med annat. Men det löser sig när jag väl är på plats. Åtminstone inbillar/intalar jag mig det.

Jag kommer ihåg i somras när det var hett till förbnannelse, jag kunde knappt lämna soffan och den evigt ammande Junia för att svalka mmig med ett glas vatten. Då önskade jag mig åter i arbete. Till rutiner, kollegor, det sociala i att fika. Så det var ju inte själva jobbaet i sig som jag ville ha. Men nu, när det endast återstår en månad till heltidsarbete känns den tiden långt långt borta. Nu har jag ett aktivt, socialt liv med 5 underbara mammakompisar och deras gullungar. Nu vill jag inte alls att tiden tickar på och det inrutade arbetslivet ska komma närmare.
Jag tror inte alls att jag är ensam om detta.

Men nu ska jag inte sitta här vid datorn och uggla, nu ska jag passa på och verkligen njuta av tiden med Junia.

Black swan

Mäktig film, den berör, det är lite som en käftsmäll. En vacker film med stundtals riktigt jobbiga partier då jag nästintill reste mig upp och gick.
Jag har fortfarande inte riktigt funderat ut vad jag känner inför filmen, den är svår att greppa.
Berörd blev man, och det är ju inte alltid man blir det.

En skön kväll, barnfri och trevligt sällskap av Helena. Junia sover gott hos mormor och morfar.
Sova, det ska jag göra nu.