Smärta, kryckor och vila

I fredags runt kl 11.30 intog smärtan åter mitt liv. Vid den fruktade quadricepsbänken på jobbet. 10 kg (2 viktskivor á 5 kg) föll från ca 50 cm höjd, rakt ner på min vänstra storå. AAAAAAJJJJJ!!!!

Den blev först röd av blod, sen blå och sen mer åt det svarta hållet. Jag körde direkt på högläge, is och smärtstillande. Med bultande fot satt jag och instruerade min patient att fortsätta träna och försökte intala henne (och mig) att det inte var någon fara med min tå. Troligen skulle nageln lossna.
Väl efter lunchen och en till patient ( nu i efterhand inser jag det heroiska som kom över mig, när jag i mitt tillstånd klarar att ta två patienter samt telefontiden) hade jag telefontiden. En av mina kollegor tyckte definitivt att jag skulle ta mig in till en av läkarna för ev röntgen remiss. Så ok, jag lydde. Fick träffa en doktor, efter en viss stunds väntan, ingen super gräddfil här inte (bara lite), han tycke nog att den skulle röntgas. Så jag hoppade på kryckor till en väntande taxi, där taxichauffören såg min fot och höll på att svimma och sa: "det där måste du göra något åt"!
Jo visst tänkte jag, är ju på väg, sitter ju i en taxi till sjukhuset!!! =) Kul kille!!!

Väl på sjukhuset fick jag vänta i bara 10 min på att komma in till röntgen, kan ju ha något att göra med att jag hade landstingskläder, namnbricka och att det stod SJUKGYMNAST på hela mig. =)
Fick kolla på röntgenbilderna innan jag hoppade på mina nu lite mer bekanta kryckor till nästa väntande taxi. Skulle ju tillbaka till jobbet och träffa läkaren och få resultatet av röntgen, som faxades till jobbet.

Och domen blev: 3 odislocerade frakturer på yttre phalangen av vänster stortå, två lateralt och en medialt. Men det var "snygga" frakturer! Så det så! Sjukskriven en vecka till att börja med, får inte belasta på 3 veckor och ska gå på kryckor tills dess. Inget gips. Men en massa smärtstillande!

Så var min början på helgen!