Mmm mango

Sitter i köket, dricker ett glas rött och filosoferar över livet, rent allmänt.
Junia är hos mormor och morfar, jag reser upp till Luleå imorgon på fackligt årsmöte. Så Junia får sova ut och ha det lugnt och skönt imorgon istället för att stressa runt med mig.

Jobbstarten börjar närma sig, men som jag fick höra senast idag, det är väldigt härligt att få längta hem om dagarna. Så jag ska försöka se på det tråkiga måstet med att jobba på ett lite mer positivt sätt.

Åt en supersmarrig mango till efterrätt idag, lite tisdagslyx idag. Med både vin och mango. Men det förtjänar jag, ska ju trots allt fira min födelsedag uppe i Luleå, med en dag full av möten och föreläsningar.
Mango är en underskattad efterrätt, den slår lätt alla bärpajer och kakor som finns. Sen gör den sig väldigt bra på bild.

Men nu måste jag packa, ska ju upp om några timmar.

Snart är det dags för mig att klä mig i landstingets opassliga "kläder" och inta yrkesidentiteten. Hur lätt kommer det vara efter ett år borta från arbetsmarknaden???
Tack och lov att jag läste kursen i idrottsmedicin, så jag åtminstone kommer ihåg en muskel eller två, kanske nån funktion oxå.
Nu har jag ju två "patienter" i familjen som jag behandlar med akupunktur, så sticket borde sitta. Men det kändes oxå lite ringrostigt häromdagen. Tur att det finns specifika beskrivningar på var nålen ska sitta.
Värre är det med annat. Men det löser sig när jag väl är på plats. Åtminstone inbillar/intalar jag mig det.

Jag kommer ihåg i somras när det var hett till förbnannelse, jag kunde knappt lämna soffan och den evigt ammande Junia för att svalka mmig med ett glas vatten. Då önskade jag mig åter i arbete. Till rutiner, kollegor, det sociala i att fika. Så det var ju inte själva jobbaet i sig som jag ville ha. Men nu, när det endast återstår en månad till heltidsarbete känns den tiden långt långt borta. Nu har jag ett aktivt, socialt liv med 5 underbara mammakompisar och deras gullungar. Nu vill jag inte alls att tiden tickar på och det inrutade arbetslivet ska komma närmare.
Jag tror inte alls att jag är ensam om detta.

Men nu ska jag inte sitta här vid datorn och uggla, nu ska jag passa på och verkligen njuta av tiden med Junia.

Black swan

Mäktig film, den berör, det är lite som en käftsmäll. En vacker film med stundtals riktigt jobbiga partier då jag nästintill reste mig upp och gick.
Jag har fortfarande inte riktigt funderat ut vad jag känner inför filmen, den är svår att greppa.
Berörd blev man, och det är ju inte alltid man blir det.

En skön kväll, barnfri och trevligt sällskap av Helena. Junia sover gott hos mormor och morfar.
Sova, det ska jag göra nu.

Myskväll

Sitter i köket, dricker ett glas rött.
Väntar på revbenspjällen som tillagas i ugnen.
Kollar roat på Dennis som springer runt och packar inför Alperna.
Inser att livet är bra gött!

Härliga mars

Februari försvann i ett naffs, precis som januari.
Jag försöker verkligen njuta av varenda dag som passerar. Lite mindre njutbart är dagarna med magsjuka som har passerat, men min föhoppning är att det stärker Junias imunförsvar.

Nu i mars kommer det det vara en massa skoj som sker. Skidresa med syster till Kungsberget, där vi ska bo på spahotell i 3 nätter och på dagarna åka bräda. Supernice. Ser fram emot god mat och trevligt sällskap. Jag ska sen checka in på Clarion Sign hotell och få lite behandlingar, superskönt. Jag ska upp till Luleå och se lite mer av norra Sverige, ska på årsmöte i 2 dagar. Där jag även kommer fira min födelsedag.
Förhoppningsvis ska jag även få en utekväll med Dennis, ganska omgående. Vill sitta i lugn och ro och äta god mat och dricka gott.

Många dagar att njuta av och vara tacksam för.
Imorgon blir det äntligen tandblekning, hoppas att det kommer bli synbar skillnad.

Nu ska jag laga ugnspannkaka och mysa lite mer med Junia!