I lördags släppte jag ut Ada för första gången i nya huset. Då hade vi varit på en promenad i koppel och spanat in omgivningarna. Så klockan 10 i lördags morse gick hon glatt ut. Och sen dess har vi inte sett till henne. 3 ½ dygn senare börjar jag bli jävligt orolig. Känns inte alls bra. Jag har varit ute och ropat efter henne och skramlat med matskålen. Jag gick en sväng i skogen ovanför vårt hus. Men ingenstans är katten. Fy fan vad jobbigt.
Imorgon ska jag göra lappar på jobbet och sätta upp i området, och ringa till polisen och anmäla henne försvunnen. Hon har tidigare varit borta som längst 1- 1½ dygn, så därför känns det här som tortyr.
